Baksidestext på Stefan Rüdén sjunger Owe Thörnqvist, Sonet 1974

Vi bad kompositörnqvist om en trevlig baksidestext här. I stället kom det en löddrig poståsna störtande över Pyrenéerna och sparkade oss på smalbenet. Samt överlämnade ett brev med blandade bra- och fy-rop. För att den skivköpande allmänheten skall få en aning om hur svårt en kulturspridande grammofonproducent har det, (samt i någon mån för att snåla in på dyrbar studiotid), återger vi här poetens gnälliga prosa:

Hej Rune, igen, som sagt, det mesta kuckelimuck, visst, visst, MEN: Här är alltså några iakttagelser beträffande textmissar eller rättare sagt avvikelser från mina originaltexter. Det är ju inga större tavlor. Men eftersom hela produktionen är så bra i övrigt och så "trogen" mot min "stajl" från den epoken, så kanske det ginge att fixa till åtminstone några saker. Till exempel dessa:

FESTPLATSEN ... innan sola gått ner (istf går) / sväng-tjola-bläng-far-å-fläng (istf sväng-tjola-fläng).
DAGBOKEN ... Ät upp det här", hon sa', "min enda last är etc ... (istf "jag käka när hon sa ..) / Obs slut-r i "bravader".
AUKTIONSROCK ... Karl Petter Petterson (istf Pär), / stränga'därn'å sladdar (istf slakta?) / Läskedryck (istf laskedryck). Samt Blacksta-Kalle istf Flacksta-Kalle. När det ändå rockar till så fruktansvärt på slutet kunde Ni gärna ha slängt på litet extatiskt "acklamations-gallhojt" alldeles efter "cykelställ". Om jag ej minns fel, så var det en recensent som tyckte att just det partiet var det bästa på min gamla stenkaka när den kom ut. Ack ja.

Ni kanske tycker att dom här anmärkningarna är lite småaktiga. Men betänk då kära vänner, hur vårt litterära arv skulle se ut om kreti såväl som pleti licensierades till att sprätta omkring strofer och versfötter hur som helst. Man tycker sig rent ana ett sådant ryckande och knyckande det då skulle kunna uppstå bland både jamber och anapester å det rent ohemulaste. Och vad skulle kommande forskar-generationer inte kunna gå och inbilla sig? Pytt, han kunde ju hart när rimma etc. etc ...

MEN, som sagt, för övrigt rackarns bra. Överlag fin stöt i prylarna musikaliskt, både komp- och sångmässigt. Och, som jag sa åt Dig i telefon, den där Rüdén är ju en baddare på att få roligheterna att liksom växa på längden. Dom där codorna med dubbla resårer i skarvarna är ju bara inte riktigt kloka ibland. Och till min häpnad har han också fått tag på den rätta bond-klurigheten i bygdebladslåtarna. Man kunde rentav tro att han pryat i Åbytorp i Morkarla. - Och Josefsson är ju rent genial. - Den skulle ju inte ens en Colombo i toppform och dubbla regnrockar klara av. - Ett rent fall för tvångströja och blyhängslen alltså. Nåja, malla opp Er lagom. Ta istället och biffa till dom där bokstäverna lite snyggt. Sen är det bara att tuta.
I vänlig hast
Eder Owe Korrekthörnqvist.

Producent: Rune Öfwerman
Arrangör o kapellmästare: Rune Öfwerman
Tekniker: Michael Tretow, Rune Persson
Foto: Bengt H. Malmqvist
Layout: Lasse Åberg