HERR JONSSONS IRRFÄRDER

Jag heter inte Axel Öhman
Jag är ingen sjöman
för jag heter bara Jonsson
är bonnson,
och barnfödd i
Österbläckefärnebyggebol
i Lycketorpaboda
har jag gått och loda
Det var goda dar och blåste medvinn
tills Edvin
min far, blidde tvär
och han sa så här:

"Att du din lata pötje int' kan få vetj i huve
återåt å gå å slasapäsa härn ve gårn.
Du kunn' för håle i vall då rusta sta i laggårn' . . ."
- Ja, men snälla pappa kära nån . . .
"Vär tyst din åbäks-skrynkelpjatt
Du sä'nte tro de gamlenör så slit å släp
å far ikring bå bitti å afse sta å mjölka kornenör
nä nu så får du gedde åv".

Kanhända kanske ni då kan begripa
att jag blev lessen å började lipa

Men de va inte värt
jag torka tåren tvärt
och hoppa opp och ner i närmsta båt
å sa: Förlåt,
men jag är barnfödd i
Österbläckefärnebyggebol . . .
Då fick jag hyra
jag fick stå och styra
jag fick skrubba däck och slita som en myra
I fyra års tid som ett bi
fick jag ligga i

Men då sa jag tvi
Jag gör myteri
Men då kom ett skri:
VI GÖR MYTERI!
Ska i vara me?
JA, DU KAN TACKA TUSAN FÖR DE

Men ser ni, skepparn var svåraste stöten
så jag hoppa midskepps å slog han på nöten

Han bara stod å koxa
jag har lärt mej boxa
jag, The Noble Art of Själfdefens
så de känns
i knockutklubben
i Österbläckefärnebyggebol
i Lycketorpaboda
å anackanoda
Han blev rädd å bjöd på Whisky-Soda
fast örona bloda
å ögona gick i kors

Han var så lik min far
en tocken envis karl
vi slogs i åtta dar
sen tog vi varsin klar
Å efter varje hutt
så blev de värre sprutt
Tills jag fick in en riktig upprecut

Men när han gick i däck
sprang hela båten läck
å sjönk liksom en sten
Jag lyckas hoppa dän
å grabba tag i flaskan som vi druckit ur
Det var min liv å kniv en sabla tur

För uppå den fick jag ligga å flyta
i trettitvå dygn på sjöhavets yta
Å stormen tjöt och tjöt
jag bara flöt och flöt
och längta hem till mammas havregröt
För se jag tyckte jag närma mej
Österbläckefärnebyggebol
Å ett å tu å tre
jag vakna te å fick då se
att havet var vår laggårdsdamm
full av slam
där jag sam
när ja åter en röst förnam:

"En tocken knäppelus
du fick en sinkadus
å drullar sta å lägg de' å sövver därn i gösselvattne
Opp å hoppa nu din lata pötje, ligg å dra de . . ."
- Ja, men snälla pappa kära nån . . .
"Vär tyst din åbäks-skrynkelpjatt
Du sä'nte tro de gamlenör har glömt te fostra snyffelglopar.
Gedde opp ur dike kvickt å börja härva åkern, annars blir de mer."
Ja, de var hårda tag
med både hugg å slag
var å varannan dag
men de var roligt
i Österbläckefärnebyggebol
I Lycketorpaboda ska ni tro