MARIANNE

Lilla jag och lilla Ma-ma-marianne
fann varann i gottbutiken.
Hon hade köpt en glass och jag en likadan,
fast min den rann på romantiken.
Jag hade glömt jag stod och krama den i hand.
Så när jag ömt försökte smeka Marianne
blev kinden både röd och vit utav förtret,
kylighet och vaniljesmet.
Sen gick det år, men så igår,
säg, kan ni gissa vem som där på gatan står?
Jo, samma tös, så graciös,
så jag gick fram och skrapa med min fot och nös
och sa: "Hm-hm!"

Åh, lilla Ma-ma-ma-ma-ma-ma-marianne,
du är grann och jag är snäller.
För jag vill bjuda dig på choko-chokolad,
lemonad och karameller.
Och får jag råd så ska jag köpa en moped
med sits där bak så även du kan följa med.
Sen ska jag köra gata upp och gata ner
så alla ser hur fin du e'.
Min lilla sång blev inte lång
för den moped jag köpte den gick ej i gång.
Och Marianne (och Marianne)
hon tog en ann (hon tog en ann),
försök begripa dessa kvinnor den som kan.
Ja, försök begripa dessa kvinnor den som kan.
Ja, försök begripa dessa kvinnor den som kan.