Ösa sand

Kom i vår låda, kom så ska vi knåda
minnen och saker, bakelser och kaker.
Hinkar vi tömde, spadar som vi glömde i sand.

Vi öste sand, vi var så ohyggligt små.
Vi öste sand, men vi var stygga ändå.
Oskar, Sune, jag och lilla Totte,
vi var kungar, släppte ej en kotte
in i vårt gäng om han ej var full i däng
att ösa sand, att ösa sand.

Där springer Anna, hon törs inte stanna.
Här kommer Lasse, vi knycker hanses kasse.
Han går och handlar, tappar smör och mandlar i sand.

Vi öste sand, vi byggde stugor och slott.
Vi öste sand, jag baka´ alltid nå´t gott
åt min lilla-syster och Agneta.
Dom var minst och måste alltså äta.
Och ej nog med det, dom måste tugga och le.
Vi öste sand, vi öste sand.

Där sitter Tage, han är kär i Lena,
och där sitter Lena, hon är kär i Oskar.
Och där sitter Oskar, han är kär i Oskar och sand.

Vi öste sand som om vi hade fått fnatt.
Vi öste sand så in i lådorna att
det kom beduiner från Sahara.
Sand-svängen där kunde inte klara
upp´et förstås. Därför värva´ dom oss
att ösa sand, att ösa sand.

Där sitter Tyra, hon får vara myra.
Andra termiter jobbar sen och sliter.
Vi gräver ner´na, så vi slipper se´na i sand.

Vi öste sand. Jag kommer särskilt ihåg,
vi öste sand i farbror bagarens tråg.
Sedan sprang vi hela långa raden
till herr Cuspis, tandläkar´n i staden.
En hygglig person som gav oss hög provision.
Vi öste sand, vi öste sand.