ROSEMARY SVENSSON
Bort med förtryckares händer från alla länder. Även från Rosemary Svenssons!

Här kommer en sång,
den börjar i svarta depressioner men det fixar sig till slut.
Det händer nån gång,
att man får ta i med hårda handskarna och vara resolut.
Och nu var det kris,
här gällde det konstens överlevnad hand i hand med kärleken.
Det finns inget pris,
man nånsin kan sätta på den rätta kärleken naturligtvis.

Lilla Rose-Mary Svensson – hon var inte så lycklig som förr.
Lilla Rose-Mary Svensson – stängde fönstret och låste sin dörr.
Bakom rullgardin , satt hon sen och öva på sin violin.
Lilla Rose-Mary Svensson – tappa takten och fördärva melodin.

Hur gick det nu till,
vad var det som hände bakom det som syntes ske våran tös.
I hennes pupill,
man såg hur nån bände, vred och bände i den skruven som satt lös.
Vem kunde det va´,
som hade förmåga att så plåga våran söta fiolist.
Den måste vi ta
- oj , oj , vad det stänkte när vi dränkte hennes man som var sadist.

Lilla Rose-Mary Svensson – hon är nu lika lycklig som förr.
Lilla Rose-Mary Svensson – öppna fönstret och även sin dörr.
Ingen rullgardin , skymmer längre när hon spelar violin.
Lilla Rose-Mary Svensson – håller takten och förädlar melodin.